Vad har hänt sen sist?
Det är alldeles förskräckligt vad fort tiden rusar fram! En hel evighet sen jag sist skrev något i denna blogg. Mycket på jobbet och mycket hemma, men det är egentligen ingen ursäkt för att låta bli att skriva.
Rätt märkligt egentligen. Jag har försökt skriva dagbok i princip under hela min uppväxt och har även försökt det som vuxen, men det har alltid slutat med att det gått flera månader mellan skrivtillfällen. Undrar vad det är som gör att jag har så svårt att prioritera skrivningen. Blir alltid så avundsjuk på dem som utan problem håller skrivandet igång, dag efter dag i flera år. Det blir en verklig guldgruva att ösa ur för barn etc. så det borde ju sporra mig.
Ja, vad har hänt sen sist? Elin har fått in alla sina prylar i lägenheten och börjar så smått få lite ordning på det hela. Maken och jag har varit där idag och hjälpt henne med saker som tarvade Hiltimaskin och symaskin :) fint blev det!
Hanna trivs fortfarande i skolan, även om det brukar komma en hel del ganska så häftiga kommentarer om vissa lärare. kommer ihåg mina egna ganska så hårda omdömen om vissa lärare under gymnasietiden.
Erik mår riktigt bra idag, hans kompis verkar också lite bättre till mods.
Själv har jag varit på två olika kurser i jobbet sen sist. En av dem var förlagd till Ängelholm av alla ställen, då hakade genast lilla mamma på och åkte med mig dit. Hela tjocka släkten på hennes sida kommer därifrån. Vi hade en mycket trevlig resa ner, även om den blev lite krokig p.g.a. alla platser hon ville visa mig som hon hade ungdomsminnen ifrån. Klart häftigt att få lite bilder kring sina rötter.
För övrigt är det fullt ös både på jobbet och hemma, så min vackra hund har jag dåligt samvete för + alla trevliga människor som jag inte har ringt som jag borde + kören som jag inte varit på... hur f-n ska man hinna med allt. Är det verkligen detta som är meningen med det så kallade livet, eller handlar det bara om att sätta ner foten och säga nej till en massa saker?
Ska väl i alla fall försöka bättra mig när det gäller skrivandet ;)
Rätt märkligt egentligen. Jag har försökt skriva dagbok i princip under hela min uppväxt och har även försökt det som vuxen, men det har alltid slutat med att det gått flera månader mellan skrivtillfällen. Undrar vad det är som gör att jag har så svårt att prioritera skrivningen. Blir alltid så avundsjuk på dem som utan problem håller skrivandet igång, dag efter dag i flera år. Det blir en verklig guldgruva att ösa ur för barn etc. så det borde ju sporra mig.
Ja, vad har hänt sen sist? Elin har fått in alla sina prylar i lägenheten och börjar så smått få lite ordning på det hela. Maken och jag har varit där idag och hjälpt henne med saker som tarvade Hiltimaskin och symaskin :) fint blev det!
Hanna trivs fortfarande i skolan, även om det brukar komma en hel del ganska så häftiga kommentarer om vissa lärare. kommer ihåg mina egna ganska så hårda omdömen om vissa lärare under gymnasietiden.
Erik mår riktigt bra idag, hans kompis verkar också lite bättre till mods.
Själv har jag varit på två olika kurser i jobbet sen sist. En av dem var förlagd till Ängelholm av alla ställen, då hakade genast lilla mamma på och åkte med mig dit. Hela tjocka släkten på hennes sida kommer därifrån. Vi hade en mycket trevlig resa ner, även om den blev lite krokig p.g.a. alla platser hon ville visa mig som hon hade ungdomsminnen ifrån. Klart häftigt att få lite bilder kring sina rötter.
För övrigt är det fullt ös både på jobbet och hemma, så min vackra hund har jag dåligt samvete för + alla trevliga människor som jag inte har ringt som jag borde + kören som jag inte varit på... hur f-n ska man hinna med allt. Är det verkligen detta som är meningen med det så kallade livet, eller handlar det bara om att sätta ner foten och säga nej till en massa saker?
Ska väl i alla fall försöka bättra mig när det gäller skrivandet ;)
posted by Sallin at lördag, oktober 01, 2005
2 Comments:
PRIORITERING!!! Välj bort det minst viktiga. Stress är inte bra!!! Jag stressar aldrig... men så har jag valt bort en massa.
Ta vara på din mors minnen! Jag ångrar att jag inte var mer intresserad så länge jag hade äldre generationen kvar. Mina ungdomar är ännu inte intresserade, så jag har skrivit ner allt tills de blir det.
Vadå dagbok för barnen att läsa???? Never! Om jag inte hinner elda upp mina dagböcker före begravningen har jag beordrat familjen att bränna denna trista läsning.
Skicka en kommentar
<< Home