söndag, september 11, 2005

Någon slutar, någon annan tar över

Elin och jag var i byn's kyrka för att vara med om Alf:s, vår kyrkoherde sedan 20 år, sista gudstjänst. Den gudstjänsten innehöll både skratt och tårar. Han har en enastående förmåga att se varje enskild person han kommer i kontakt med, både i glädje och sorg.

Elins svåraste och samtidigt bästa minne av honom, tror jag, är när han begravde en kompis till henne som hade valt att ta sitt liv istället för att ta itu med sina problem. Alf lyckades med konststycket att förvandla denna oerhört sorgliga dag till något fint och vackert och ett minne som Elin kan se tillbaka på utan att gå under.

4 Comments:

Anonymous Anonym said...

Såna präster är guld värda,, tyvärr finns det fler av den andra sorten.

söndag, september 11, 2005  
Anonymous Anonym said...

En tung bit som du tangerar. Suicid. Att då få möta en präst som anhörig, vän som kan hantera denna del på ett sätt där de anhöriga kan finna ro, styrka och även se någon glimt, ett litet ljus av glädje är inte så lätt. Vad bra att han besatt den förmågan!

söndag, september 11, 2005  
Blogger Sallin said...

rita & lena! Ja, han är verkligen guld värd och vi kommer att sakna honom

måndag, september 12, 2005  
Blogger Theron o familj said...

Sallin! Det har snart gått 1 vecka sen sist! Var är du? *ser sig omkring*

fredag, september 16, 2005  

Skicka en kommentar

<< Home