Jag hinner inte med...

Precis just nu fällde maken kommentaren - det är ett år sedan vi var i Wales! Ett år! Jamen va fadderuttan tar all tid vägen?
Anledningen till besöket i Wales var hästtokiga Hanna. Hon gick då på Waldorfskolan i stan, i klass 9 ska eleverna ut på jordbrukspraktik, helst i Tyskland. Inte fanken skulle hon på nån jordbrukspraktik och definitivt inte till Tyskland.
Raskt fixades det fram en annan plats, det var på Nebo Stud i Ceredigion Wales! Ett stuteri som föder upp Welsh ponies and Cobs. Ett helt otroligt vackert ställe med de vänligaste människor man kan tänka sig.
Det här med att köra bil med ratten på fel sida och att köra på fel sida av vägen + alla dessa förbannade rondeller i England, var en liten smolk i bägaren tyckte både maken och jag.

I vår lilla trygga värld har oron slagit till i form av osäker arbetssituation för Elin.
Erik har en kompis som mår jättedåligt och som har försökt ta livet av sig vid ett par tillfällen. Så den sista tiden har varit något kaotisk!
Trots all oro finns det en hel del positivt att ta till sig. Våra barn pratar med oss om sin oro, även om det tog Erik drygt en vecka att bryta förtroendet gentemot kompisen. Det här med att inte berätta för någon om problemen.
Både maken och jag är så tacksamma att de faktiskt vågar och vill prata med oss om det som händer runt omkring dem. Kanske fånigt att känna så, men att få det förtroendet från sina barn känns väldigt bra.

Erik ska vara med maken i morgon och lägga det nya altantaket. Själv ska jag på kördag och få en jätteduvning i Matteuspassionen. Eftersom jag inte har hunnit öva denna vecka lär jag väl ha något ömma stämband i morgon :)